Det handlade
aldrig om henne
Hur mycket av våra liv började långt innan vi själva gjorde det?
Žumberak · Kroatien
Hon hade kört fel och svängde in på en gård i Žumberak.
Medan hon fortfarande satt kvar i bilen kom en man fram. När han fick höra vem hon var förändrades hans ansikte. För ett ögonblick såg han nästan ut som ett spöke.
Sedan sa han:
”Jag vet vem som dödade din farfar.”
Först därefter steg hon ur bilen. De drack kaffe och pratade.
Hon var tjugotre år gammal.
Det skulle dröja nästan trettio år innan hon började förstå vad som egentligen hade hänt den där dagen.
Det vi tror är våra egna liv börjar inte alltid med oss.
Det handlade aldrig om henne är en dokumentär berättelse om en uppväxt i Sverige och en familj från ett land som inte längre finns.
Om det man lär sig att betrakta som normalt. Om tillhörighet, ambition, trygghet och de berättelser en familj för vidare utan att nödvändigtvis berätta dem.
Och om vad som händer när gamla fotografier, dokument, föremål och minnen börjar säga något annat.
Berättelsen rör sig mellan Sverige och det forna Jugoslavien, mellan ett barns blick och en vuxen kvinnas försök att förstå det hon länge trodde att hon redan visste.

Fotografi: Lars Karlsson
Sajten visar spåren. Boken visar sambanden.
Några saker blev kvar.
Fotografier. En dagbok. Ett par skor på en vind. Ett föremål som burits genom generationer. Platser där människor fortfarande minns.
Under arbetet med boken har sådant som först såg obetydligt ut börjat förändra berättelsen.

Originalfotografi i svartvitt, färglagt med hjälp av AI.

Originalfotografi i svartvitt, färglagt med hjälp av AI.

Originalfotografi i svartvitt, färglagt med hjälp av AI.
1943, Strmac Pribicki, Kroatien

Anteckningar bevarade genom generationer.

Följ berättelsen medan den blir till.
Ibland dyker något upp som förändrar det jag trodde att jag visste. Ett dokument. Ett fotografi. Ett namn. Någon som minns.
Bara då skriver jag.

Silvia Adlešić Holmgren är född och uppvuxen i Sverige i en familj från det dåvarande Jugoslavien.
Under större delen av sitt liv trodde hon att hon ungefär visste varifrån hon kom.
Det gjorde hon inte.
Det handlade aldrig om henne växte fram ur ett försök att förstå vad som händer när den egna berättelsen börjar förändras samtidigt som familjens gör det.